Nu när inte du är här så känner jag mig så ensam, det känns som ett stort hål tränger sig igenom mitt bröst. Jag känner mig verkligen så ensam jag vill att allt ska bli som förut. Vi var gjorda för varann, vi kallade oss vi men nu så finns det inget VI längre nu så finns det bara ond kraft som gör så att jag inte pratar med dig eller du pratar med mig. Utan dig skulle det inte ens finnas ett jag, så jag är tacksam över den tid jag fick med dig, det är ju i alla fall bättre än ingenting. Den tid med dig var nog den bästa tiden i min skoltid, jag fattar inte ens vad som hände mellan oss. Jag tror nog att ingen gör det för vi visade det inte, vi litade inte på varann så sanningen kom inte fram. Jag vet att du inte gillade mig så värst mycket, men jag ÄLSKADE dig. Så hoppas du får en annan bästa vän som du kan lita på, dela allt med och verkligen älska. Jag är sårbar nu när du har lämnat min sida. Jag kan inte gråta längre jag har tagit slut på tårar. Jag hoppas att någon dag så kan du älska mig igen. Kan du det ? Du var en sommar- äng för mig så varför hände det här ? Det blev bara till besvär. Jag fattar verkligen inte...Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan dig vid min sida. Vad var det som hände, som gjorde så att vi gled isär ?  Jag önskar att någon visste, som bara kunde gå och säga det till mig typ  viska det i mitt öra, då så skulle livet bli enklare.Om jag visste gåtan. Fast allting som händer har ju en mening, alltså så gled vi isär för att vi inte är menade för varanndra igentligen. Du kanske inte trodde att jag älskade dig, men det gjorde jag verkligen i alla fall tills dagen då du lämnade mig. Du var verkligen min bästa vän, guud ! jag kan inte förstå att vi har lämnat varandra. Jag saknar dig så mycket, när vi kunde skratta tsm. Men vår tid är bara inte här nu.

(Till en speciel person) Love Malvina ;)